tågresan

Har kommit på att jag gillar att åka tåg. Blir så skönt avspänd av att vara påväg någonstans.

Höll på o bli tokig förut idag när mamma hönsad som mest och morfar, som blivit en aning gammal o gaggig tjatade om några gamla minnen.

Har det här blivit en klagosida kan man undra... nej jag hoppas att det inte är så illa. Men just nu typ ett par kilo tyngre och ett humör baserat på sockertoppar och understimulans är man inte så fräsch helt enkelt, varken utanpå eller inuti!

Jag har nu lovat mig själv ett par mera sunda dagar i gbg. Tror sallader och långpromenader är ett bra botemedel mot detta sunktillstånd. Kanske någon joggingtur kan hinnas med också i bästa fall eller cykeltur till havet :)

Mmm kanske låter konstigt men det är vad jag drömmer om just nu. Om en halvtimme kommer vi in till stationen, måste nog köpa ett nytt 100-kort förresten plankade sist jag tog vagnen.

snabba vändningar

Ångest och jobbiga beslut har hållt mig vaken några av de senaste nätterna. Grubblande har man snott in sig i täcket tittat på klockan för tusende gången o tänkt att nu måste jag sova. Ja ni vet väl alla att det är då man inte somnar!

Blir så otroligt känslosam och deppig, helt värdelöst tillstånd när huvudet inte fungerar som man vill...

Trots att jag va dödstrött när jag kom hem igår kunde jag inte låta bli att nappa på förslaget som kom med sms tidigare på eftermiddagen. Fem-kamp och lite käk med en trevlig kille! Okej jag vet att jag kan va extremt oförsiktig ibland, men man måste ju också våga lita på sin magkänsla... och jag ångrade mig inte en sekund så himla najs med nån som lägger all sin uppmärksamhet på mig i några timmar =)

Stärkt och med ökat självförtroende sov jag så himla gott. All den senaste tidens stress och orolighet som borta, fast hey jag har aningar om att de kan komma tillbaka. Bara att njuta av lugnet och sinnesfriden medans den varar.

Tror att det blir Katrineholm imorgon och Stockholmjazzfestival på fredag. Det skulle vara för jobbigt att fara till Gullholmen nu och möta vad som finns där iform av minnen...
Måste bearbeta lite först! Dessutom har jag för första gången på länge börjat få hemlängtan. Ingen jobbigt desperat sådan utan bara en skön känsla av att jag snart är hos föräldrarna igen.

Riktigt värdelös är jag på att skriva korta inlägg här, men jag har ju så mycke jag vill säga ;)

Jo förresten om du läser det här Jenny och orkat ta dig enda hit ner måste jag bara göra dig avis. Killen igår tog nämligen med mig till GothiaTower där de hade grymmaste räkmackorna. Så himla goda! Gissar att det var dem du hade hört om innan du var hit. Lyxigt, glassigt, underbar utsikt och en kille med snälla blåögon mittemot, kanske ett försök att gå vidare och lämna "gammalt" bakom mig. Hmmm ja ni får säga att jag e knäpp men det va toppen. Rekommenderas till alla er räkentusiaster, lovar att ta er dit när ni kommer t gbg nästa gång :)


Kram på er alla, hoppas ni som är lediga njuter dä ska jag göra imorgon!

partyhelg

Så himla nöjd jag känner mig, som att jag skulle ha presterat något utomordentligt bra :) Efter bara ett par timmar på stan bland folkträngseln i Nordstan i lördags kom jag därifrån med två par nya fina skor!
Sånt händer inte ofta vill jag lova, de nyaste finskorna jag kunnat hitta i garderoben under våren köpte jag sommaren 2003. Ojoj ja det va värkligen på tiden.

Nu återstår bara att gå in dem. Började med det snällaste (mot fötterna) paret redan i lördagskväll. Resultatet blev en vätskefylld blåsa på vardera foten :( men skoj va de ändå!

Blir nog mer av en mjukstart för det andra paret vars klackar är farligt höga, lite läskigt, lite spännande att se hur det ska gå.

nya insikter

jaha om man nu kanske kan konstatera att det finns mönster i ens beteende som inte tycks ändras nämnvärt de senaste åren, va gör man då?

kanske frågar sig om de e ett bra eller dåligt mönster, hur vet man det, får det mig att må bra eller dåligt skulle jag kanske vilja ändra på något

ibland kan man iaktta vänners återkommande beteende och nästan sätta fingret på vad det är som gör att de med jämna mellanrum är förkrossade, uppgivna och suckar över att allting går i cirklar
men när det kommer till en själv är det typ tusen gånger svårare att upptäcka anledningen, på nått sätt är ju vår strävan i mångt och mycke densamma, att vilja bli lycklig komma ur identitetskrisen att finna balans mellan trygghet och spänning, äventyr och vardag, vänner partner och familj

ja gisses vad jag funderar ibland osar nästan bränt :) slut på lunchfilosofens drömmande, dags för endotoxinanalys!

återhämtning

Ja de va välbehövligt med miljöombyte i form av Stockholmshelg. Kunde önskat torrare väder, mindre alkohol, mer dans, mer shopping, mer sol men på det hela taget en schysst helg. Kan ju inte klaga när man får hänga med så många gamla goda vänner som strålar ikapp :)

Ska cykla hem från jobbet nu inget regn än så länge så det gäller att passa på!

landar där jag är som skörast

mmm humöret går ganska mycke upp och ner nu (mest ner om jag ska va ärlig). Fortfarande lite rester av förkylningen kvar men mest ett sårat hjärta. Känner mig så sviken, krossad och lurad. Varför blir de så här egentligen? Jag e fullständigt oförstående
Visst man har sina aningar, märker små antydningar och känner innerst inne att allt inte är riktigt som jag skulle önska.
Suck ändå blir de ett platt fall, landar där jag är som skörast, kan inte ta emot mig Varför kämpade jag så, varför anstränga sig, så dumt av mig. Vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att inte göra om samma misstag, men nu har jag gjort det igen.
Två år sen sist undrar hur länge det dröjer till nästa gång
Sårad får man slicka sina sår och återhämta sig ta nya tag. Det är tufft men det finns ingen annan väg att gå så...